UNIK ÄR BRA

2015-10-30 skrev jag följande till min kära vän Cornelia: 
 
De säger ”det är bara att göra det”. De lyssnar inte när jag säger att jag inte kan. Jag får höra samma fras hela tiden. När jag säger att jag inte kan koncentrera mig säger de bara ”men du måste, det är inget mer med det”. När jag säger att de inte går, att jag inte kan, att de inte förstår nonchalerar de bara det. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag vet inte vad jag ska göra åt att alla tror att det är lathet. Jag vill inte att varenda arbetsuppgift ska kännas som Mount Everest att bestiga. Alla säger att de känner samma sak, ändå började de för flera dagar sen. Jag själv sitter dagen innan i ren panik. Ingen fattar fan hur det är. Jag vill inte ha någon jävla specialhjälp, jag vill bara fucking kunna plugga. Jag vill tycka det är kul och jag vill känna mig motiverad. Jag vill ha mina jävla A som får mig att må så bra. Men ska det innebära att må dåligt på köpet? För jag vill inte vara skoltrött och jag vill inte ha prestationsångest. Jag vill inte ha panik över skolan. Varför fattar ingen och varför känner ingen igen sig? ”Du kanske behöver gå en runda” Ja kanske, kanske behöver jag gå flera rundor varje lektion så att jag slipper närvara. Sedan när jag kommer hem också, så att jag slipper plugga. Jag vet att jag inte kan klaga på mitt liv, mina nära och kära mår bra, vi har gott med pengar och jag kan unna mig dyrare saker ibland. Men jag vill inte leva såhär. Jag vill inte skriva sånt här istället för att plugga på morgondagens prov. Jag vill ha lika lätt som alla andra har det. Varför har jag inte det?
 
Jag kan vara trött på att vara speciell, att bli skickad till skolsystern och kuratorn, och senare vidare till ungdomshälsan. Jag kan älska att vara speciell. Att jag märks. Men samtidigt gör det ont i mig att jag behöver ha hjälp med det, ska man inte få vara speciell? Nej, inte i Sverige, där det påverkar alla andra som är perfekta= lagom. Jag kommer alltid att sticka ut hakan, för det är sån jag är, och jag älskar att vara sån, det är denna egenskapen som kommer få mig att lyckas. Jag älskar också att jag är ambitiös men ibland kan det bli för mycket (även detta var anledning till att jag fick hjälp -så hjälpen hjälpte, missförstå mig inte, men ibland kan "speciell" vara jobbigt). Jag kallas "snabb" av människor som jobbar med sånt här dagligen, jag är snabb, jag är för snabb för människor i min närhet. Jag är impulsiv, jag pratar och sedan tänker jag. Jag är ambitiös, jag är inte nöjd om jag inte får det bästa. Jag tar för mig. JAG TAR FÖR MIG. JAG TAR FÖR MIG. Och jag kommer aldrig sluta med det. Jag är bra som jag är, jag är perfekt som jag är. 
 
Skolan börjar på fredag, och det känns lite piss, och lite okej. I slutet nu lyckades jag organisera livet ganska bra, framförallt i Geografin, så jag planerar att fortsätta så. Däremot har min engelska-lärare slutat, som alltid hjälpte mig när skolan var jobbig, eller livet i allmänhet, och alltid förstod och ville att man skulle lyckas. 
 
Nu är  det tisdag och jag ligger i Teos soffa och lyssnar på GIRLPOWER-musik medan han spelar FIFA. Imorgon har jag inga planer än. Jobbet idag var jobbigt. Hehe. Godnatt!
En som alltid hjälper mig när det är tufft och en som alltid uppmuntrar till självständighet. Världens bästa Tilda. 2011 skrev Tilda till mig "det är i motgång draken lyfter" och häromdagen skrev hon:

"Du är den finaste jag vet. Haha blir liksom så crazy när jag ser på dig, för du är verkligen en kopia av mig. Vill precis lika mycket och får liksom inte plats i den fyrkanten som Ljungby är. Men låt aldrig någon säga åt dig, låt aldrig någon bestämma över dig och låt aldrig "måsten", "passa in", "följa normen" komma före dina drömmar, dina planer och det du lever för. Människor är tråkiga, dem är fyrkantiga, dem är inte som vi. Vi är så mycket bättre, vi kan nå hur långt som helst och inte en enda jävel ska förstöra för oss. Du och jag ska ta världen med storm."

Jag är så lycklig att kunna kalla Tilda min vän. Vi SKA ta världen med storm, även fast du redan börjat, men jag kommer snart. ♥