Några kvällstankar möjligen

Klockan är för mycket och jag kan inte sova. Jag gråter rätt ofta, eller kanske inte så ofta längre. Men det händer ofta när jag tänker tillbaka (vilket händer mer och mer sällan), då kryper ofta tårarna fram, när jag tänker på hur ledsen jag har varit. Hur mitt hjärta och hela min själ varit helt nedbruten, det gör väldigt ont att tänka tillbaka. Både för att jag kommer ihåg hur ont det gjorde men också för att det gör ont i mig att ett år yngre jag var så olycklig at one point. Men samtidigt gråter jag för att jag inte är ledsen längre. För att det som smärtade mig har jag nu så nära. Jag träffar honom ofta och det är så fint. Jag älskar honom så mycket, och jag älskar mina vänner som är vid mig oavsett jag är den olyckliga jag var förra året eller den otroligt lyckligt lottade jag är nu. Fan va livet är fint. Jag började sommarlovet med en resa med Teo, grym person och grymt land. Sen har jag varit med Linnea, med min familj, lite mer med Teo. Solat, åkt lite båt, lyckats komma upp på wakeboard(?), jobbat och tjänat mina egna pengar (trots det bara är en liten slant), och framförallt blivit bara gladare och gladare. 

Jag skriver ofta dystra texter när jag är ledsen eller får en svacka, och när jag läser igenom dem i efterhand känner jag den smärtan jag pratade om ovan men även lättnaden att det inte längre är så. Jag fucking krigade mig upp från det jävla dystra hålet jag låg i, jag blev ihop med Teo igen, jag sorterade ut äkta respektive falska vänner, jag började ÄLSKA mig själv mer. 

Detta skrev jag den 27e april:
Och å för jag är så jävla rädd när allt är bra.

Att någon nånstans bortom allt å långt iväg tänker att jag inte ska få vara lycklig.

Jag är rädd för att bli för glad för att en dag kanske behöva vara ledsen och då vara helt ovan.

Allt är bra säger jag med rädsla, jag vill inte att detta någonsin ska ändras.

Men allt är så jävla bra och lika bra som det är bra lika jävla rädd är jag.

Får en människa endast en dos av glädje, och när den är överskriden, fylls människans liv av sorger då?

Kan jag inte få älska, älskas, skratta, dansa och sjunga utan rädsla. 

För fan jag är så jävla rädd för att inte lyckas och för att göra någon besviken.

Jag är fan så lika rädd för att bli sviken och att mitt långvariga skratt dör ut.

Att min personlighet och min glimt i ögat suddas ut för att jag överdoserat glädje i mitt liv.

Att någon nånstans där borta långt iväg bestämt att blir Ebba för glad fixar vi det.

För jag vill ju bara få vara väldigt glad, väldigt kär och väldigt lättsam. För det är sån jag är nu och lååååt mig. 

Snälla låt alla tragedier nu vara slut en gång för alla. Låt mig leva såhär, så länge och så lycklig. 

För å och ä jag är så jävla rädd när allt är bra. För jag vill inte att detta och denna lycka någonsin ska försvinna, för då vet jag att jag, tillsammans med lyckan, likväl kommer att försvinna.

Låt. Mig. Vara. Såhär. Lycklig. Länge. Och. Föralltid.

Visst känner jag fortfarande såhär, jag känner att det har varit lite väl orättvist i mitt liv. Jag har varit ledsen mycket, men kanske på senaste tiden för glad? Jag kanske fick min del av lycka nu och det som gör mig rädd är att jag vet hur det känns när man inte mår bra. Jag vill aldrig tillbaka dit? Men jag tror det är slut på rädslan nu, jag ska äga mitt liv och göra det bästa av det. Konfrontera saker som sårar mig och omfamna saker som gör mig lycklig. Aldrig mer rädd. Jag önskar högst av allt att mina nära & kära kommer må så hälsosamt och bra som möjligt, och att jag gör detsamma. Att ingen sårar mig, och att jag inte sårar någon. Livet är nu. 
Nu ska jag försöka sova igen, puss & godnatt. 

Hurra, för att livet är bra och hurra för att jag älskar folket i min närhet och mig själv. Nu är jag så lycklig och det är såhär jag sa förbli! Mitt liv❤️

Jag ska bara säga en sista sak, det är så skönt att jag numera gråter mycket mer sällan. Det är också skönt att det inte finns många senare dystra texter. Jag gråter inte  lika ofta längre. Jag kan väl knappt säga att det är ofta. Så. Jävla. Skönt. Woho! Fan va livet är gött ibland.
Mitt liv