Om jag dör inatt, om jag har andats mitt sista andetag inatt och ifall mina ögon är öppna för sista gången denna natt är du nöjd? Är du nöjd med din sista handling, med det sista ordet du sa till mig? Med det sista skämtet du sa som fick mig att börja skratta? Med den sista omfamningen du gav mig? Med sista elaka ordet du sa till mig, när vi bråkade? Är du nöjd med det sista smset? Är du nöjd i helhet vad du fick sagt under min livstid? Har du gjort dig själv nöjd, så att du kan känna att du sa och gjorde vad du kunde? Det sista godnattet du skrev, fick du verkligen med vad du känner för mig? Som dotter, syster, flickvän, vän, bästavän? Är du nöjd med vår sista stund tillsammans? Var den så bra som möjligt, så bra som den kunde bli? Sa du verkligen att du älskade mig och vad jag betyder för dig? Berättade du vilken god vän jag varit mot dig, och hur jag funnits där för dig när du haft det jobbigt? Berättade du någon gång för mig hur ett liv utan mig skulle vara? Hur saknaden skulle tära på dig? Talade du om för mig att du uppskattade mig, att du är tacksam över att ha mig i din närhet? Skrev/sa/skrek du sakerna du vill ha sagt? Om inte senaste gången vi träffades, utan generellt? Har du sagt allt du kunnat? Har du kramat mig så hårt du kan? Kysst mig så intensivt som möjligt? Skrattat med mig högre än vad det går?

Har jag det? Om jag dör inatt, om jag har andats mitt sista andetag inatt och ifall mina ögon är öppna för sista gången denna natt är jag nöjd? Är jag nöjd med min sista handling, med mina sista ord till mina närmaste? Passade jag på att berätta för personerna jag älskar att jag gör just det, älskar dem? Uppskattade jag var stund och tog vara på min tid? Hann jag visa tacksamhet och kärlek för personerna i min närhet som är värda det? Kysste jag dig på bästa sätt? Gav jag dig all kärlek jag är kapabel att ge och du förtjänar? Kramade jag om min bästavän innan hon gick? Sa jag hur mycket hon betyder? Är jag nöjd över min sista levda dag? Gjorde jag den så bra som den bara kunde bli? Skrattade jag åt allt som gjorde mig glad?

 

Ae jag vet inte du. Jag vet inte om vi verkligen uppskattar varandra på de sättet vi borde.. Som att vi inte riktigt tänker på att på en sekund kan personen vi älskar fösvinna och aldrig, aldrig mer komma tillbaka. Om man tänker i de vägarna tror jag vi skulle vara bättre, bättre på att älska och uppskatta. Givetvis ska vi inte leva som om vi eller någon annan ska dö dagen efter men det är en tanke absolut värd att tänka på. Var verkligen det sista bråket nödvändigt? Sårade vi varandra för något bra? Försvinner jag kommer du aldrig mer kunna säga något till mig. Aldrig någonsin. Finns det inget du inte sagt men vill ha sagt? 100% säker? Livet är kort, och kan vara mycket kortare än vad vi tänkte från början. 

 

Så frågan är Är du nöjd? Är jag nöjd? Om inte? Fixa det!! Säg orden du vill säga, som skulle slita sönder dig inifrån om du inte fick dem sagda om jag, hon eller han försvann. SÄG DET. För jag skulle vilja säga att du förlorar mer på att inte säga det.. Uppskatta människorna runt om dig, dem som gör ditt liv UNDERBART och värt att leva, älska dem! Visa hur mycket dem betyder för dig. Skratta extra hårt med din kompis nästa gång ni träffas. Krama och kyss din kärlek lite extra. Berätta för dina föräldrar hur mycket dem gör för dig och hur du känner inför det. Ring dina farföräldrar och berätta att du saknar dem. Tala om för ditt syskon vad han/hon egentligen betder för dig, bakom alla bråk. Och framförallt, ta vara på alla stunder som du får. För när någon försvinner, gott folk, då är stunderna det enda vi har kvar. Gör minnerna till dem bästa. Gör dig nöjd över dina ord och handlingar.