Hur kunde du ta henne med storm? Hur kunde du bara helt kallhjärtat ta hennes kropp, varenda cell, med storm? Tänkte du inte på konsekvenserna? Jo antagligen, det var ju ditt mål. Att få henne så ur balans att hjärtat slutade slå. Faktiskt, så var ju det meningen. Du ville få oss att hoppas och tro att hon gjort sig av med dig, när du slog till igen. Såklart man inte klarar av andra smällen, när man knappt orkat sig klavra sig upp. Klart man trillar i vattnet när vågen du är oförberedd på kommer. Men hur kunde du? Hur kunde du suga livet ur henne? Var du inte rädd för skuldkänslorna som skulle komma efteråt? Kanske att du skulle tänka; hon var ju så oskyldig.. Eller tänkte du inte så? Borde jag kanske säga tänker? För du gör ju inget annat än att döda och försvaga personer. HUR KAN DU? Hur har du mage? Hur kan du ta flera tiotusens liv utan att röra en min årligen? Tänk bara på mig, ett barnbarn, som för cirkus 7 år sen förlorade sin farmor, jag är fortfarande berörd av vad du gjorde. Jag kan inte släppa det. Ingen kan släppa det du gör. Är det kanske inte dags att lägga av? Att låta oss människor få dö av naturligare orsaker än smärta och medicin? För det du gör är onödigt, mer än onödigt. Du är hemsk. Hemskhemskhemsk.

 

Dra åt helevte med dig, cancer.